Idag har vi tagit en sväng i skogen med Ludde. Min mamma och jag hittade ett fint ställe att gå på en bit här ifrån så man måste ta bilen dit. Ludde älskar ju att gå lös och springa av sig, vilken hund gör inte det? Vi tog med tennisbollen också som funkar superbra när man behöver distrahera honom från något annat. När vi kom hem så va det direkt in i duschen för att spola av all lera. Sen låg Ludde och nanade en ta stund. Imorgon ska vi träffa ett gäng hundar och hundägare för att gå en runda tillsammans!

Har precis kommit hem från Lantmännen, eller granngården som det också heter nu för tiden. Det trillade ju in lite pengar på kontot idag och då passade jag på att köpa lite nya grejor till Ludde innan resten av lönen ska spenderas på julklappar. Det blev ett nytt halsband och ett nytt koppel. Jag ville ha ett halsband som man snabbt och enkelt kunde trä över huvudet bara och det hittade jag ett. Och så hade jag problemet med det förra nylonkopplet att det skar in i fingrarna. Det problemet slipper jag nu. Är detta bara dåliga bortförklaringar till att jag helt enkelt bara ville köpa nytt för att jag kan? Vem vet! Jag är i alla fall toppen nöjd med det nya och särskilt dyrt blev det inte heller! Jag tycker 150 pix är värt att få ha fingrarna kvar faktiskt. Vi har ju beställt ett halsband från minx som borde komma typ nästa vecka. Men så länge kan inte jag hålla mig!

Jag har problemet när jag är och shoppar att jag aldrig hittar något till mig själv men alltid till Ludde. Vi har säkert drösvis med saker vi inte behöver men som när man står där "kan vara bra att ha". Är jag ensam om det här problemet?

Det har varit lite tyst här ett tag och jag tänker vara ärlig och berätta varför. Jag är ingen människa som hymlar med saker och ting. Vill man ha ärliga svar ska man komma till mig haha. Men såhär är läget. Jag har ju tidigare skrivit ett inlägg om hur Ludde är och att han är reserverad mot människor. Det har tagit över lite för oss och blivit ett ganska stort problem som sätter käppar i hjulet för oss i vår vardag. Jag har varit totalt nere i nästan en vecka på grund av detta. Att min lilla bebis som är världens goaste mot mig nästan beter sig som ett monster mot andra. Men nu är det slut på sötebrödsdagarna Ludde luddesson nu ska vi börja jobba på dina brister ordentligt. Min bror var hur snäll som helst och tog kontakt med en vän som kan hjälpa oss på traven och jag är så fruktansvärt tacksam om det kan hjälpa! Så vi lägger ner viltspårandet för ett tag och ska istället jobba med luddes problem. Nu vet ni hur läget ligger till och nu får gärna fortsätta följa oss för jag lägger inte ner bloggen för det. Däremot kommer det handla mer om luddes beteendeframgångar!

Idag händer det något riktigt roligt men vad det är säger jag senare. Ni får försöka gissa :)

Jag hade tänkt försöka knåpa ihop ett inlägg om hur och vem Ludde är. Det kommer antagligen att bli mitt längsta och mest otydliga inlägg någonsin men jag ska göra mitt bästa för att göra det åtminstone lite intressant haha.

Ludde är min ögonsten, min hund, min lilla bebis, ja han är mitt liv! Han är envis som en åsna och kan bli riktigt sur. Ja, sur! Han blir det om han inte får vara där han vill typ soffan, sängen eller väcka min lillebror på morgonen ja men sånt som han tycker om. Då kan han sura ihop och vara det ett tag. Han är ganska mycket som en gammal gubbe. En sån med käpp och som ser riktigt riktigt sur ut. Han är inte någon familjehund egentligen men han älskar de som han känner. Nya människor kan han vara utan tycker han själv. Nya hundar kan han också vara utan. Han har oss och husse och matte är de bästa. Jag och Alex kan göra precis vad som helst med honom och han är världens mest underbara och goa mot oss men det är inte vem som helst som Ludde tyr sig till. Men Ludde är glad och han mår bra, det märker man på honom. Men det är många som tror att han är arg och dum men det är han inte. Han är skeptisk och osäker och man får ta honom som han är helt enkelt. Ska jag vara ärlig så är han ingen lätt hund! Men jag älskar honom ändå! Alla har sina bra och dåliga sidor, även han.

Jaha nu är det dags att komma igång igen. Men spårningen alltså. Har legat lite på latsidan vad det gäller det på den senaste tiden. Har lagt mer tid på att konditionsträna Ludde istället. Men nu ska vi sätta igång igen! Jag har ju sett till att skaffat mig ett tävlingslicens med så vi kan börja i öppen klass. Men tanken är att gå öppen klass-kurs innan vi ger oss på det och det får bli efter vintern. Så i vinter kan vi ha fokus på konditionsträning och skotträning! För det är väl inte bara jag som tycker att man ska skotträna sin hund innan öppen klass?

Nu bor vi ju i den stora staden där det till och med finns gatlysen som lyser på kvällen. Detta plus att vi inte längre har så pass stor tomt så man kan ut och springa, rastas och leka på den innebär att det blir betydligt mycket fler promenader om dagen. Vi brukar vara ute och gå ca fyra gånger om dagen. På grund av detta har matte tyvärr upptäckt vad som behövs tränas på och det är hundmöten. Ludde blir helt till sig när vi möter någon ute och det vill jag få bukt på. Därför ska vi ta upp skvallerträningen igen. Vi höll ju på lite med det innan men eftersom vi inte mötte någon när vi var ute och gick så gav jag upp det ganska snart. Men här möter man faktiskt en hel del hundar, cyklar, barn och ja allt möjligt så här är det faktiskt lönt. Så imorn ska jag iväg och köpa ett paket korv så jag kan belöna med (nej jag ska inte trycka i honom hela paketet) och en ny klicker! Lets go!

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/2992812/images/2012/pic_508472a9e087c322883d3f7f.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/2992812/images/2012/pic_508472aa9606ee77ac637ce4.jpg" class="image">