Tonårsmonstret

Idag är jag och den lurviga (Ludde, inte Alex) hemma med en liten sjukling, nämligen bror. Han har åkt på en rejäl förkylning men vi stannar hemma och pysslar om honom såklart! Var nyss ute och promenerade med hunden och han har kommit in i den oh så härliga trotsåldern men som tur är så är det bara inkallningen som han jävlas med. Man kan ropa och ropa men han bara sitter där och tittar på en som om man är ett ufo. När man har tröttnat på att ropa och bestämmer sig för att gå och hämta honom så drar han åt andra hållet. Men jag tänker inte blir arg utan ska bara fjäska på för det lilla tonårsmonstret, brukar bli bäst så i slutändan. Något som verkligen biter på honom är köttbullar. Så fort han ser att man viftar med en köttbulle så kommer han springades med svansen i vädret. Tack god gud så är ju detta en period som går över!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0